Dikter och sånger

Den första sången är skriven av Lina Sandell

Hon har skrivit många fina sånger som de flesta känner till.
De är alla över 100 år gamla, men lika aktuella idag. ex. ”Blott en dag”,
”Tryggare kan ingen vara”, ”Jesus för världen givit sitt liv”, ”Bred dina vida vingar”.
Just den här sången är inte så känd, men säger ändå mycket.
Det är så lätt att efter en tid som kristen fastna i olika bindningar
att friheten i Kristus går förlorad.
Herre gör oss fria!

Herre, låt ingenting binda de vingar,
vilka du en gång har givit åt mig!
Giv att jag fri över jorden mig svingar,
lever och sjunger allenast för dig!

Snarorna ligga här nere på marken,
giv, att jag aldrig må fastna i dem
men över snarorna hasta mot arken,
Herre, ditt sköte, mitt fridsälla hem!

Farorna lura förrädiskt på jorden,
må jag då aldrig där söka min ro!
Är av Guds husfolk en medlem jag vorden,
vill jag för evigt där hemma blott bo.

O, så håll vingarna fria, jag beder,
stärk dem till flykt och förnim mitt begär:
Lös mig från allt, som vill tynga dem neder,
Herre, Du känner ju bäst vad det är!

HAN ÄR TROFAST

Den här sången betydde mycket för mig en period när jag hade gått igenom en del tuffa saker i mitt liv. Kanske kan den trösta dig också?!

Genom dagar och år, genom smärta och sår
finns en Gud som är trofast mot mig.
När min kraft runnit ut, hjärtats sång tagit slut
är Hans kärlek beviset för mig.
Varje ord, varje löfte är sant.
Det jag såg som omöjligt förvandlade Han.

Han är trofast – trofast mot mig.
Genom allt Hans stora kärlek jag ser.
Fast jag undrat och frågat och tvivlat ibland
så är han trofast – trofast mot mig.

När mitt mod sjunkit ner, jag inte ens orkat be,
så är Gud ändå trofast mot mig.
När jag sökt för min egen del, bara sett till mitt eget väl,
då är Gud ändå trofast mot mig.

Varje gång jag har sökt Hans namn
har Han mött mig med öppen famn
Jag får se än en gång,
Han är trofast – trofast mot mig.

Svensk text: GunBritt Holgersson

ATT BEDJA

En av bönens hemligheter. Den innerliga gemenskapen med Herren.
Den som betyder mer och mer ju längre man varit en kristen.

Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära,
att han blir livet i vårt eget liv
.
Stina Andersson,1922

KRISTENDOMEN VAR ETT ÖRNEVANGELIUM.

Nils Bolanders dikter är ofta så mitt i prick.
Vi gör ofta kristendomen menlös och utslätad, men så var inte Jesus.
Han är både lamm och lejon.

Kristendomen var ett örnevangelium,
sprunget ur den högsta klippspetsens näste
på blanka störtflyktsvingar.
Men vi tuktade dess djärva fjädrar,
rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb,
och se – det blev en svart fågel,
en pratsam och tam korp.

Kristendomen var ett lejonbudskap,
ständigtpå jakt efter varmt och levande byte,
ett ungt lejon av Juda.
Men vi klippte dess skarpa krökta klor,
stillade dess törst efter hjärteblod
och gjorde det till en spinnande huskatt.

Kristendomen var en ökenpredikan,
snål och vass som den pinande africus,
brännande som ökensanden.
Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll,
aster, reseda och fromma rosor,
ett stämningstycke i örtagård.

Herre, tag hand om vår fromma ynkedom!
Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor!
Giv den doft av vildhonung och samum
och säg sedan med döpare-röst:
Detta är den seger som övervinner världen.
Detta är kristendom!

Nils Bolander
”Valda dikter”

 

HELGELSE

Den här sången uttrycker min innersta längtan och bön.
Tyvärr kommer jag ofta till korta här, men jag har en Frälsare,
som jag får komma till och en underbar Hjälpare,
den Helige Ande som stöttar mig. Av mig själv klarar jag inte detta.

Jag ville vara så ren, så ren
som daggens droppe i solens sken.
Jag ville älska som Jesus gjorde,
jag ville vara allt vad jag borde.

I andens strider mot köttet här
jag ville segra varthän det bär.
Jag ville segra och ändå bara
bero av nåden och ödmjuk vara.

Som leret mjukt uti Mästarns hand
jag ville formas, och dock ibland
jag ville vara ett salt som svider,
ett ljus som ständigt mot mörkret strider.

Jag ville vara ett vittne klart
om själens trosliv så underbart,
jag ville mana och visa vägen
för många, många, i kärlek trägen.

Jag ville tåla, nej, tacka för
den nöd det kostar att köttet dör.
Det helga offer jag ville bringa,
dem aldrig domsord och hot framtvinga.

Ty Jesu kärlek, den är det tvång
som alstrar offer och föder sång.
Jag ska få älska som Jesus gjorde,
jag ska få bliva allt vad jag borde.

Nanny Rinman 1920

En sida för den som söker meningen i livet.