Gud är större.

En underbar dag är till ända. Jag hade beslutat redan tidigare att jag skulle ha en vilodag idag.  jag har haft det så besvärligt med en envis hosta.

Det började med att jag började fundera på olika saker som folk sagt till mig under mitt långa liv. Jag kom att tänka på en man som sa till mig en gång att vi karismatiker gör Gud så liten när vi tror att det är Han som hjälper oss i olika vardagliga situationer. Då  tyckte jag, som nu, att det är tvärtom. Han som skapat allt, jorden och hela universum, han ser också till mig och hör mina enkla böner. Gud är större än något vi kan fatta.

Sedan lyssnade jag på förmiddagsgudstjänsten på radion. Där var en präst som hade samma åsikt. När människor berättade om hur Gud hjälper någon på ett övernaturligt sätt var det bara för att göra sig själva märkvärdiga, sa han. De gjorde Gud liten genom det. Så berättade han om hur han han hade åkt bakom en bil som hade en dekal i fönstret.
– If you love Jesus…honk!!!
Det var verkligen att förminska Gud tyckte han.
Vi ska bli som barn…… den här dekalen tycker jag är ett uttryck för barnslig glädje. Vi ska bli som barn!!!

Så funderade jag vidare på det här med Guds storhet. Hur han skapat allt så överflödande rikt. Varför ska alla dessa djur finnas, alla dessa växter, dessa oändliga hav med otaliga levande varelser, människan med alla sinnrika organ, universum med solar, stjärnor och galaxer i oändlighet. Därför att Gud är så stor att vi aldrig kan fatta det. Han bara öser på underbara saker i sin skapelse. Han har inte vårt begränsade synsätt.

Jag lekte med tanken om en människa skulle ha varit skaparen. Då hade hon satt sig och räknat ut:
– hm, jag behöver  människor för jag längtar efter några som är lika mig och som jag kan älska, men det räcker med två stycken. Sen kan de behöva litet djur och växter till mat. Rovdjur måste vara helt onödigt, de tär bara på matförrådet. Vatten kan vara nödvändigt  för att människan ska ha något att dricka men inga stora hav. Himlakroppar måste räcka med två stycken Solen till att värma och ge ljus om dagen och månen till att lysa om natten, vad ska vi med allt tjafs med stjärnor och galaxer till.

Som väl är är inte Gud sådan. Han är den generösaste av alla generösa. Han bara öser på och vi kan stå där och se hur variationsrik och sinnrik skapelsen är och inte bara det, dessutom underbart vacker. Vad tjänar det till med allt detta överflöd? Jag kan inte förklara det Han bara är större än jag kan fatta. Jag kan aldrig förstå honom fullt ut. Och ändå mitt i allt detta ofattbara ser han  till lilla mig och mina behov. Inte gör det Gud mindre. i mina ögon.

Jag kommer att tänka på en sak som passar ihop med detta. Abraham klagar inför Gud att han inte har fått några avkomlingar. Då svarar Gud i 1 Mos. 15
–  Men Herrens ord kom till honom: ”Det är inte någon av ditt husfolk  som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge.” 5 Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.” 6 Och Abram trodde på Herren och han räknade honom det till rättfärdighet.-
Där använde Gud sin skapelse för att skapa tro hos Abraham, den lilla människan i det stora universum.

Till dig