Ps.139:13 Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
15 Benen i min kropp var inte osynliga för dig,
när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kommit.
Skapelsen är underbar inte minst människan. Ju mer vi lär oss om hur människokroppen fungerar desto mer häpna blir vi. en sån otrolig intelligens som ligger bakom.. Hela det här kapitlet handlar om det
Vi människor kan aldrig fullt ut förstå Guds storhet. En gång var jag på en samling där vi talade om att Gud ser varje människa och följer henne. Där hånade man den tanken
– Det fattar ni väl att det är omöjligt. Hur många människor finns det på jorden ha ha ha?
Då inser man inte Guds oändliga storhet.
17 Hur outgrundliga* är inte för mig dina tankar, Gud,
hur stor är inte deras mångfald!
18 Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen
På samma sätt ser Gud till varje liten människa som blir till. Han ser oss redan i moderlivet som det står här ovan. Redan när du var ett litet foster såg han dig och hade en plan för dig. Inte att undra på att vi kristna vill värna människovärdet när vi vet detta. Vi vill värna om både det ofödda barnet och de gamla som börjar räknas ut av samhället.