Taggarkiv: människovärde

Människans värde redan från befruktningsögonblicket

Jer.1:4Herrens ord kom till mig
5Innan jag formade dig i moderlivet
utvalde jag dig,
innan du kom ut ur modersskötet
gav jag dig ett heligt uppdrag:
att vara profet för folken.

Hur Gud ser på det lilla fostret. Han ser och känner varje människa som blir till redan från början, vilket gör att vi också behöver vara varsamma med den människan redan från början..

Människovärde

Ps.139:13 Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
15 Benen i min kropp var inte osynliga för dig,
när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kommit.

Skapelsen är underbar inte minst människan. Ju mer vi lär oss om hur människokroppen fungerar desto mer häpna blir vi. en sån otrolig intelligens som ligger bakom.. Hela det här kapitlet handlar om det

Vi människor kan aldrig fullt ut förstå Guds storhet. En gång var jag på en samling där vi talade om att Gud ser varje människa och följer henne. Där hånade man den tanken

– Det fattar ni väl att det är omöjligt. Hur många människor  finns det på jorden ha ha ha?

Då inser man inte Guds oändliga storhet.

17 Hur outgrundliga* är inte för mig dina tankar, Gud,
hur stor är inte deras mångfald!
18 Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen

På samma sätt ser Gud till varje liten människa som blir till. Han ser oss redan i moderlivet som det står här ovan. Redan när du var ett litet foster såg han dig och hade en plan för dig. Inte att undra på att vi kristna vill värna människovärdet när vi vet detta. Vi vill värna om både det ofödda barnet och de gamla som börjar räknas ut av samhället.

 

Marcus Birro i Expressen

Lika tänkvärt som alltid.

Citat ur artikeln av Birro:
Är man troende så har Gud en innerlig, livsviktig uppgift för oss alla. Vi har det unika nedärvt i oss. När vi möter varandra, möter vi det heligaste som finns.

Liv! Liv till varje pris! Det är stort, outsägligt och det är alltid fullständigt okränkbart.
Fast inte här. Eftersom Sverige gjort sig av med Gud, har vi också längs resans gång hängt av oss just detta. Livet är inte okränkbart längre. Det finns utrymme för förnedring och hänsynslöshet.
Vi gör misstaget att tro att ingen ser oss för att vi är ensamma. Vi tror ingen dömer oss. Det finns en sorts flottig brutalitet som är en direkt följd av vårt lands sekularisering. Vi tror inte på Gud längre. Alltså tror vi inte heller på det Gud har skapat. Dig, mig, männi­skor runt omkring oss.
När slutade vi värdera mänsklighet högst? När rasade vi nerför den här branten av förnedring och tyranni?
Jag vet inte. Men jag vet att enda vägen tillbaka till någon form av anständighet är vägen tillbaka till Gud. Och inte den publika, menlösa Guden som Jonas Gardell och de andra försöker göra till en sorts lallande fåne på ett moln.
Vägen tillbaka till medmänsklighet ­­går via en rättvis, konsekvent, tydlig, dömande, men ändå alltid för­låtande Gud.

Birgitta