Alkohol

Kristnas förhållande till alkohol
Jag kan inte förstå att det måste bli en debatt om vår syn på alkoholfrågan, när jag blev frälst som 20 åring skulle jag aldrig kunna tänka mig att dricka vin – öl eller snusa – röka.

Den tanken kom aldrig upp i min hjärna för jag blev totalt löst från allt detta när jag lämnade mitt liv åt Gud och blev Andedöpt, så fick jag ett annat sug, längtan att få leva för Jesus och tjäna honom. Tillbaka till nykterhet i våra församlingar.

Artikel av Ulf Ekman

Lite vin för magens – eller matens – skull? En av de mer obegripliga debatter som blossat upp på senare tid är om kristna skall dricka vin eller inte. Hela frågeställningen verkar felaktig. Den verkar komma från ett oerhört behov av att bli bekräftad av den icke-kristna världen utanför kyrkan. De mest absurda skäl anges som motivering till att dricka vin. Världen skulle inte förstå oss, acceptera oss eller lyssna på oss om vi inte drack vin på deras fester. Och middagarna blir inte helt lyckade om inte smaklökarna hetsas av lite vin. Och förresten, gjorde inte Jesus vatten till vin? Jag tror att hela debatten är sned.

Den utgår från att vi som är troende är i ett slags underläge och måste fråga oss hur nära världen vi får gå. Ofta framförs de mest militanta angreppen från människor som vuxit upp i en varm kristen miljö som de nu föraktar och vill vara fria från. Vad är det de vill frigöra sig från? Jo, varje form av måttlighet och återhållsamhet. I all kristen tro ingår ett mått av både försakande och lidande. Det kristna livet går inte ut på att uppleva så mycket som möjligt, att ha så roligt och bekvämt som möjligt, utan att av hela sitt hjärta följa Jesus så mycket som möjligt.

Hela det kristna livet är en vandring, ibland mödosam, alltid mot strömmen, inte med den. Det handlar inte om vad som är bäst, mysigast och skönast för mig, utan om vad som förhärligar Gud mest och utbreder hans rike mest. Och vad som hjälper min nästa mest. Kristendomen är inte en lyckoreligion utan ett saligt efterföljande av Jesus. I alla sammanhang där man från kristet håll försvarar bruket av alkohol rör det sig primärt om två, tre argument. Antingen betonar man frihets- och lyckokänslan, eller så gör man revolt mot sin bakgrund. Det kan också handla om att man är angelägen om att vara den omligganden världen till lags.

Sedan hänger man upp någon enstaka bibelvers på detta, för att låta trovärdig. Till exempel något om Timoteus mage. Frågan är bara hur många som i dag vid en läcker representationsmiddag verkligen tar vin för magens skull. Det är nog snarare för matens och sällskapets skull. Och för att slippa pinsamheten att begära Ramlösa, ifall de andra skulle skratta och fråga varför. Gamle kung Gustav VI Adolf åt sig igenom hundratals representationsmiddagar. Han drack alltid bara bordsvatten hela livet och det gick hur bra som helst. Findrickandets självbedrägerier på vart och ett av de enstaka bibelord man kan gräva fram för att försvara sitt vindrickande går det hur många varningsord som helst Bibeln.

Men låt mig börja med ett citat från Evangeline Booth, från Frälsningsarméns första tid: Alkoholen har utgjutit mer blod, hängt mer sorgflor, ödelagt fler hem, gjort fler människor bankrutt, beväpnat fler banditer, mördat fler barn, brutit sönder fler vigselringar, skändat fler oskulder, förblindat fler ögon, avsatt mer förnuft, besudlat mer manlighet, vanärat fler kvinnor, krossat fler hjärtan, ödelagt fler liv, drivit fler till självmord, grävt fler gravar än något annat gissel som världen varit förbannad med. Här kommer alkoholens bistra, tragiska och förfärliga baksida fram. Frågan är om något har varit skadligare? Till detta kan läggas alla de miljarder som i dag kastas ut världen över på att förebygga, hindra och kurera de alkoholskador som dagligen ruinerar liv.

Hur många sjukdomar, hur många trafikolyckor, hur många olyckstillbud är alkoholbruket ansvarigt för? Bara i Sverige har vi cirka 500000 alkoholskadade. För att inte tala om Frankrike, Ryssland och USA. När dessa nakna fakta påpekas brukar en del påpeka att det bara gäller dem som är beroende av alkohol, och det är man ju naturligtvis inte själv. Med en viss stolthet och egenrättfärdighet förklarar man hur duktig man är på att vara måttlig och kontrollerande. Vilket självbedrägeri! Så har alla sagt som senare har blivit alkoholister. Alkohol är och förblir ett beroendeframkallande gift.

Och barn som växer upp i en miljö som är tolerant mot alkohol kan lätt påverkas åt fel håll. I GT:s anvisningar till prästerna ingick förbud mot alkohol. I NT är vi alla präster i det nya förbundet. Speciellt gällde detta då man skulle möta Gud i uppenbarelsetältet, se 3 Mos 10:9, 4 Mos 6:3 (nasirlöften). Överallt där en person skulle vara särskilt helgad åt Gud, så avstod man från alkohol. För oss som troende handlar det inte om hur mycket vi får göra, vad som är acceptabelt och var den yttre gränsen går.

Det handlar om hur nära Jesus vi kan komma och att göra vad Paulus säger i Ef 5:10: Och pröva vad som är Herren kärt, Pröva vad som är Herren kärt Alltså, skall vi inte bara se var yttre gränser för beteenden går, utan söka det som verkligen är dyrbart och kärt för Jesus. Jag kan knappast sitta och halsa en flaska öl i Jesu namn. Att ha en pava vin i kroppen och känna alkoholens bedövande verkningar gör mig knappast mer benägen att be några timmar, att söka Guds ansikte och uppöva känsligheten för den helige Ande. Nej, en bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken och ovis är envar som raglar därav, Ords 20:1.

Enligt NT är vi konungar och präster och: Ej konungar tillkommer det att dricka vin, ej furstar att fråga efter starka drycker. Ords 31:4. Jes 5:11 säger: Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin. Hos 4 :11 säger: Lösaktighet och vin och must tar bort förståndet. Här jämställs vin med lösaktighet. Det vill säga att i en sådan atmosfär, där alkoholen får inflytande, där är benägenheten till lösaktighet, som är motsatsen till återhållsamhet, mycket större.

Ja, men jag kan klara av det här. Jag vill inte bli berusad, jag tycker bara att vin smakar gott, inte minst till mat; säger man. Varför beställer du inte alkoholfritt vin då? När alkoholen är borttagen ur vinet smakar det inte längre lika gott, invänder man då ofta. Alltså var det alkoholen som var den eftersökta ingrediensen. Och om du nu är så duktig när det gäller självkontroll, då bör det väl inte vara något som helst problem att vara helt avhållsam. Och visst klarar du av att förklara detta för dina icke kristna vänner, inte minst när Guds ande kommer att hjälpa dig, om du vill? Förr det är nog i viljan det sitter. Och om viljan att behaga Herren är större än allt annat, då finns det sannerligen mer kreativa vägar att nå ut med evangeliet än att dricka vin!

Vad jag vet har vindrickande aldrig förekommit i någon stark väckelse. Tvärtom torrlades hela regioner där väckelser drog fram. Ett underbart liv När jag var ung student i Uppsala var jag på studentfest med en liter apelsinjuice och skrattade och pratade mer än de andra vindrickande studenterna tillsammans, och jag kunde vittna för dem i alla fall. Så jag vet att det går. Jag vet också hur det är att som nyfrälst lämna allt gammalt bakom sig och inte längre ha behov av festande eftersom det gamla, gnagande tomrummet nu var fyllt av det nya vinet.

En gammal kyrkofader, Hieronimus, skrev så här på slutet av 300-talet, i en miljö med mycket vin: Jag vill uppmana dig och varna dig som Kristi brud att undvika vin som du undviker gift. För vinet är det första vapen demonerna använder mot de unga. Vinet och ungdomen tillsammans uppväcker en eld av sensuella begär. Så varför kasta olja på lågorna.

Och en sak till. Vinet på Jesu tid späddes ofta ut med vatten, till den grad att det knappast ens kan jämföras med de viner som saluförs av statens Systembolag i dag. Statens skrymteri i detta är demoraliserande, men det är en fråga vi kan återkomma till. För dig som troende i Kristus finns ett underbart liv i den helige Ande. Där behövs inte alkohol för att piffa upp en annars trist tillvaro. Tvärtom, med Jesus blir livet bara härligare och härligare. Så nog verkar den inomkristna debatten om alkohol rätt obegriplig, tycker jag.

Ulf Ekman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En sida för den som söker meningen i livet.