Förkunnare

Tidens Tecken

Av Gösta Karlsson.
Löfte har givits av Gösta att detta bibelstudium få läggas ut på min hemsida. Bibelstudium hållet mars 2000 av Israelkännaren Gösta Karlsson. Detta väckande budskapet om tidens tecken, att Jesus skall komma tillbaka, har månad för månad blivit allt aktuellare.
Apg. 3:19-21 ”Gören därför bättring och omvänden eder så att edra synder bliva utplånade på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren i det att han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligen Jesus, vilken dock himlen måste behålla intill de tider då allt skall bliva upprättat igen varom Gud har talat genom sina forntida, heliga profeters mun.”
Det finns något som i alla tider varit en bärande faktor för Guds folk, under ljusa och mörka tider, och det är sanningen om att Jesus ska komma tillbaka och hämta de sina. Detta har sysselsatt brudesjälar i alla tider, och Skriften talar mycket om det. Två ting ska man i detta sammanhang betona med skärpa. Det första är att man aldrig ska fastslå när Jesus kommer. Det visste inte ens Människosonen själv när han gick omkring härnere och gjorde väl och hjälpte alla. Det vet inte heller änglarna, ingen utom Fadern allena. Somliga har gjort misstaget att försöka räkna ut dag och stund för Herrens återkomst, och en del har ställt sig på berg i vita kläder och väntat.
Jag fick en bok för många år sen i julklapp av min äldste son. Den skrevs av en man som var 90 år gammal då boken kom ut. Som femåring var han med när Jerusalemfararna lämnade Nås i Dalarna. Selma Lagerlöfs bok och filmen som bygger på denna har väldigt litet med det reella sammanhanget att göraDet var en grupp människor som hade räknat ut att nu var dag och stund för Jesu återkomst inne. De sålde gårdar till underpris, skildes från släkt och vänner för alltid och for iväg till Jerusalem på vinst och förlust, 37 personer, för att på Oljeberget möta Jesus.
Jag har studerat detta i Nås och under mina många resor till Jerusalem, och konstaterar en sak: De hade ingen sund, nykter bibelförankrad syn på tingen, utan hade hamnat i ett svärmeri. Religiöst svärmeri är farligt. Det blev nederlag för Guds rike med årslånga rättegångar om äganderätt till fastigheter och livslånga tragedier i enskilda människors liv. Låt oss fastslå en gång för alla, att dag och stund för Jesu tillkommelse känner vi inte till.
Å andra sidan är det lika rätt när vi framhåller att Skriften inte bara uppmanar oss, utan befaller oss att väl känna den era, den tid under vilket detta ska ske. Jag minns så väl när jag växte upp på Östgötaslätten. Det kunde vara en vacker solskensdag, men plötsligt blev himlen mulen och svart, luften blev fuktig, det mullrade i fjärran och man visste att när som helst kunde blixten slå ned. Det gjorde den också. Blixten antände ladugårdar och hemman men det fanns ingen som kunde säga var och när det skulle ske. Denna bild haltar, men ger i alla fall en fingervisning om att dag och stund för Jesu återkomst känner vi inte, det är fördolt, men: ”tidstecknen visa att Herren är nära, snart kommer Jesus igen”. Då kommer den närgångna frågan: Är vi i väntande ställning? Har vi olja i lampa och kärl så att vi när den dagen kommer får lämna denna tåredal och lyftas upp i skyn, Herren till mötes? Vi läste i Apostlagärningarna att himlen måste behålla Jesus intill de tider då allt ska bliva upprättat igen. Vad är det för ”allt” som måste upprättas? Har det göra med apokatastasisläran, som vinner sådan framgång i USA bl.a. där man lär att allt ska upprättas igen så till vida att alla människor ur alla generationer, folk och stammar till sist ska bli frälsta, varenda en. Hitler, Stalin, kejsar Nero. Det där tror inte jag på.
Om vi går till profeten Amos, sista kapitlet, 9:11, får vi svaret: ”På den dagen ska jag upprätta Davids förfallna hydda. Jag skall mura igen dess revor och upprätta dess ruiner och bygga upp den sådan den var i forna dagar.” ”Jag skall upprätta Davids förfallna hydda”. Vad är det? Alltid när vi läser om konung David har det samband med kungamakten, kungatronen, landets återupprättelse. När det talas om Abraham handlar det mera om folket, religionen, judendomen. David har alltså samband med Israels återupprättelse. Därmed är vi inne på de två linjer som löper parallellt i aftonskymningens tid, nämligen Israels återupprättelse och i samband därmed Jesu andra tillkommelse. Jag är så gripen av det faktum att min Mästare själv använder sig av utvecklingen med Israel när han ska visa vad tiden lider:
Luk. 21:28″Men när detta begynner att ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning. Och han framställde för dem en liknelse: ”
Luk. 21:29-32Sen på fikonträdet och på alla andra träd. När I fån sen att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära. Likaså när I sen detta ske, kunnen I ock veta att Guds rike är nära. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås förrän allt detta sker.´”
Fikonträdet är en bild på Israel. Alla andra träd står för övriga nationer. Vi står inför avslutningen av nådens tid, så som det är förutsagt av vår Frälsare. Krig och rykten om krig. Sedan fredsslutet 1945 har det pågått och pågår inte mindre än 140 krig. Alltså inte stamstrider och gränskonflikter i allmänhet, utan regelrätta krig. Hur många liv har offrats? Omkring 20 miljoner människoliv har tagits.

I Matt. 24:7läser vi: ”Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike”. I Novum, grekiska NT, står vid ordagrann översättning att etniska grupper ska vända sig mot andra etniska grupper. Det var inte bara i trettio- och fyrtiotalets Tyskland som vissa etniska grupper utrotade andra. I forna Jugoslavien och i Södra Afrika vet vi att etniska utrensningar av vidrigt slag pågår. Med avseende på avslutningen av nådens tid talar Jesus om upprorslarm. Grekiska grundtextens uttryck betyder uppror, upplopp, oroligheter, kravaller. Demonstrationerna runt om i Europa har tagit våldsamma uttryck, och även Sverige drabbas. Hungersnöd. Vi lever i lyx och överflöd. Men mer än halva världens befolkning hungrar och svälter. Vi får se bilder från Eritrea och Etiopien av utmärglade människor, isynnerhet barn. Utan globala hjälpinsatser nu, står vi inför ännu värre katastrofer. Jesus har talat om det i samband med tidstecknen som bådar nådeshushållningens avslutning. Jordbävningar. Det behöver inte kommenteras.

Man tror att det var 15 jordbävningar på vårt klot under de första hundra åren av kristen tideräkning. Om vi går fram till 1800-talet, så var det mellan två och tre tusen jordbävningar. De sista tjugo åren har seismograferna i Uppsala registrerat en varje miljon jordbävningar år. Det är otroligt, men det går att kontrollera. En miljon jordbävningar varje år är verkligen ett tidstecken. Pest. Man ryser till hela sin varelse när man hör talas om aids.

För några år sedan hörde jag en nyhetsutsändning från CNN, då man talade om att fram till detta år (2000) hade inte mindre än 16.300 människor dött i aids, bara i USA. För en kort tid sedan fick jag en ny uppgift från samma källa. Nu har siffran mer än fördubblats. Omkring 40.000 människor har dött i aids i USA. Amerikanska regeringskällor ger vid handen att omkring år 2010 kommer 120 miljoner människor i världen inte bara att ha hiv-smittats, men är sjuka i denna fruktansvärda sjukdom. Jesus har talat om farsoter med avseende på avslutningen av nådens tid. Detta är en mörk bild, men när jag konfronteras med allt detta så förstår jag en annan sak : Den klara morgonstjärnans snara uppgång. ”Snart är han här, snart är han här, snart kommer Jesus igen!” Saliga dag!

Det jag försökt måla upp här är ett observandum för oss som hör Herren till. Men det finns också en falsk skenbild. Hösten 1989 höll det kommunistiska blocket som styrt landet Sovjetunionen under diktatoriska former i mer än 70 år på att avveckla sig självt. Berlinmuren föll. Alla öststater som dignat under det kommunistiska oket kastade av sig detta inom några veckor. Det tudelade Tyskland började återförenas i överensstämmelse med det profetiska ordet.

Därtill kan vi lägga vad som håller på att ske i Mellaneuropa: EU:s uppbyggnad och fredsförhandlingar som pågått mellan land efter land som i årtionden legat i strid med varandra. Polisario – Marocko har fredsförhandlingar. Angola och Sydafrika har slutit fred – länder som legat i krig under många år. Grekland och Turkiet har länge bråkat om Cypern, men nu har man fredsförhandlingar. Likaså Syd- och Nordkorea. Iran och Irak har också förhandlingar om fred. När jag lägger samman allt detta står det klart för mig att vi upplever preludierna till en bestämd tidsperiod som är omnämnd i 1 Tess. 5:3: ”Bäst I sägen: Allt står väl till och ingen fara är å färde”. I King James´ engelska bibel står ”peace and safety” – fred och säkerhet. Jag tror att vi upplever preludierna till denna epok av skenbar fred, frihet och lycka över världen. En era av falsk fred. Vad är det stora ordet bland människorna idag, om inte just fred? Dalai Lama var här i Sverige, och talade om fred. När Jehovas vittnen ringer på våra dörrklockor, säger de: Du längtar väl efter fred?

New Age vill bygga upp ett fridsrike. Ett av de allra starkaste argumenten för EU när man ska vinna nya områden, är fredstanken. Alla stora krig har börjat i Europa, men genom att samla Europas länder i en federation, ska man omöjliggöra nya krig. Det kommer en era av skenbar fred, frihet och lycka över vår jord, men den är grundfalsk. Vi läste: ”Bäst de säga: ´Allt står väl till´ kommer plötsligt fördärv över dem. ”Det är den första perioden av Daniels sjuttionde årsvecka. Den första delen av den antikristliga tiden på sju år, tre och ett halvt år.

Det är profeterat i Bibeln om alla länder i Mellanöstern med avseende på Jerusalem. Persien är dagens Iran. Moab är Jordanien. I Danielsboken talas om Javan, vilket är Grekland. Det talas om putéer. I Hes. 38:1-7:”Och Herrens ord kom till mig; han sade: Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot hövdingen över Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom och säg: Så säger Herren, Herren: Se jag skall komma över dig, Gog, du hövding över Ros, Mesek och Tubal. Jag skall locka dig åstad, jag skall sätta krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, allasammans i präktig rustning, en stor skara, väpnad med skärmar och sköldar, och allasammans med svärd i hand. Perser, etiopier och putéer…” I mycket gamla översättningar står för putéer libyer. Det är märkligt, eftersom det finns inget land i världen som är så hatiskt mot Israel som just Libyen. – …putéer äro med dem, allasammans med sköld och hjälp.Gomer och alla dess härskaror, Togarmas folk ifrån den yttersta norden och alla dess härskaror; ja, många folk har du med dig. Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som hava församlat sig till dig; och bliv du deras hövitsman.” Vi som sysslar med eskatologi, profetforskning, kan ha litet olika tolkningar. Men jag har aldrig hört någon avvikande mening från någon eskatologi av betydelse när det gäller namnen i Hes. 38:1-2, alltså fursten över Ros, Mesek och Tubal. Det här är de gammelhebreiska namnen på det vi förr kallade Ros – Ryssland, Mesek – Moskva, Tubal – Tobolsk,som var huvudstad i Sibirien under många år. Den 4 maj 1989 var det en kollega som i tidningen Dagen gick emot mig och sa att det är en ren omöjlighet att Sovjetunionen ska dra ner till det heliga landet och strida. Vem har sagt det? Det står inte Sovjetunionen. Det står Ryssland. Dessa tre namn är inte översatta till svenska, de är på hebreiska. När jag nere i Israel ska säga Ryssland, då säger jag Ros. Fursten över Ryssland ska dra ner till det heliga landet och strida mot det.

Jag nämnde tidigare om de sjuttio år då kommunisterna hade makten över Sovjetunionen och med brutala medel styrde landet. Det var en fasans tid, fullt jämförbar med trettio- och fyrtiotalets Tyskland. Men det fanns ändå en viss ordning i dessa stater. Visserligen frambringad med grymma och brutala medel. Men när jag lyssnar till Sveriges Radio och TV:s experter, journalister och andra, så säger man i klartext att det nuvarande Ryssland är ett enda kaos, där man inte vet om det är gangsters, ultranationalister som står färdiga att ta över landet. Man vet inte hur morgondagens Ryssland ser ut och hur det ska styras. Vid valet var kandidaterna många. Det var kommunistledaren Chuganov, det var ultranationalisten Vladimir Cherenovskij osv. Ingen av dessa herrar är på något sätt ur räkningen. De finns i kulisserna. Cherenovskij har sagt mycket. Bland annat: ”Israel har ingen rätt att existera. Enda lösningen på den israelisk-arabiska konflikten är att judar flyttas till Madagaskar eller någon annan avlägsen plats i Afrika”. Så har han sagt. Fälttåget mot Israel kommer att gå av stapeln, naturligtvis, för det står i Bibeln.

Vi läser också där om alla som ska vara med. Noa hade tre söner, Sem, Ham och Jafet. Jafet hade flera söner, bland annat en som hette Gomer. Gomer hade också tre söner. De hette Askenas, Rifa och Tuba.. Vart tog deras avkomlingar vägen? Folkvandringarna gick norrut, och Askenas avkomlingar kom att bosätta sig inom det återförenade Tyskland. På hebreiska är ordet för tyskar också askenas. Togarmas folk kom att bosätta sig i de västra delarna av det som idag är Ryssland, de baltiska staterna och de skandinaviska länderna. Vi svenskar är alltså som folk avkomlingar av Togarma. Det förutsätter en annan politisk status i vårt land än den som idag är för handen. När ska detta ske? ”När lång tid har gått, skall du bliva uppbådad: I kommande år skall du få tåga in i ett land som då har fått ro efter svärdet och vars folk då har blivit hopsamlat från många andra folk, ja, upp till Israels berg som så länge lågo öde, men vilkas folk då har blivit hämtat fram ifrån de andra folken, så att alla nu bo där i trygghet.” (Hes. 38:8

)
Har Israel sedan proklamationen 1948 haft ro efter svärdet en enda dag? Ingalunda. Man har forcerats in i det ena kriget efter det andra. När detta tonades ned kom intifadan. Jag kallar det inbördeskrig. Efter den började dessa fasansfulla terrorhandlingar. Man spränger bussar i Netanya, i Tel Aviv, i Jerusalem. Inte en enda dag har man haft ro efter svärdet. Men vi ser i Guds Ord att det kommer en tidsperiod då detta folk ska få ro efter svärdet och bo i trygghet. Jag drar en parallell med 1 Tess. 5:3, alltså en era då det lokalt i Israel ska bli ro efter svärdet, men inte bara där, utan i hela världen ska man uppleva en tid av skenbar fred, frihet och lycka; ro efter svärdet. Handslaget 13 september 1993 på södra gräsmattan framför Vita Huset mellan Isak Rabbin och Yasser Arafat initierade denna tidsperiod. Om jag står i Tel Aviv och blickar rakt västerut så ser jag det väldiga Medelhavet. Därifrån finns knappast några anfallsplaner på Israel. Söderut fick Israel fred till en kostnad av 17 miljarder dollar. Det var när Israel återlämnade hela Sinai till Egypten, där man hade byggt vägar, fabriker, skolor, hotellkedjor och badplatser och hade en tredjedel av sin olja. En infrastruktur till ett värde av 17 miljarder dollar. Det återlämnade man för en enda sak: Fred. Den 26 oktober övervakade Clintonfredsförhandlingar mellan Israel och Jordanien, mellan Rabbin och kung Hussein på en plats som hette Arva mellan Eilat och Ackaba. Fredsförhandlingar för första gången på 46 år. Arafat övertar nu administrationer över det som alltid hetat Samarien och Judéen. Jag har aldrig sysslat med politik, men jag måste få uttrycka min inställning till detta.

Jag är mycket indignerad över att man lämnat ifrån sig område efter område i det heliga landet, som tidigare generationers judar gett sitt liv för. Den första stad Josua intog, Jeriko, var den första stad man lämnade ifrån sig. Det har man inte mandat till ovanifrån. Gud, den gamle av dagar, gav landet till Israel för evärdlig tid. Idag talar president Asad i Syrien om en varm fred med Israel. Lyftestenen. Oavsett vilken regering som styr det heliga landet så finns en plats som inte någonsin är förhandlingsbar. Det är Jerusalem. I Jerusalem Post läste jag att dåvarande premiärministern sa att vad som än händer, vem som än regerar, Jerusalem delar vi inte på än en gång. Nu återstår bara uppfyllelsen av Sakarja 12:1-3: ”Detta är en utsaga, som innehåller Herrens ord över Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himmelen och grundat jorden och danat människans ande i henne: Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring; jämväl över Juda skall det komma, när Jerusalem bliver belägrat. Och det skall ske på den tiden, att jag skall göra Jerusalem till en lyftesten för alla folk; var och en som försöker lyfta den skall illa sarga sig därpå. Och alla jordens folk skola församla sig mot det.” Jag nämnde tidigare om Jafets son Gomer. Han hade en brorson som hette Tarsis. Denne Tarsis står ofta i förening med havsländerna. Även här gick folkvandringarna norrut, och Tarsis folk bosatte sig i havsländerna, dvs i Portugal, Spanien, Frankrike, Nederländerna, England, osv.

På 1600-talet koloniserade de här länderna den amerikanska sockeln, alltså Sydamerika, Centralamerika, Nordamerika. Det fanns i England en stad som hette York. När man kom till det nya landet ville man ha en stad med samma namn, det nya York – New York. Man talar fortfarande spanska i Argentina. Man talar portugisiska i det väldiga Brasilien. Man talar engelska i USA och franska i Québec. Min tolkning är att dessa länder räknas till havsländerna. En sak är dock klar. Alla länder ska tåga mot Israel. Nu måste tiden vara inne för vad som står i Hesekiel 38, alltså Gogs härnadståg mot Israel.

I Upp. 16:12läser vi: ”Och den sjätte ängeln göt ut sin skål över den stora floden Eufrat. Då torkade dess vatten ut, för att väg skulle beredas åt konungarna från östern.” Alltså för deras marsch mot Israel. Det är fråga om Iran, Afghanistan, Indien, Tibet, Thailand, Burma, Kampuchea, Mongoliet, och det väldiga Kina. I samband med kriget då Irak anföll Kuwait, då samlades all världens arméer till Saudiarabien. En miljon soldater var samlade där. Men vid det tillfälle när alla ska tåga mot Israel är det många fler. Det kan vi läsa om i Upp. 9:16, där det står: ”Och antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio tusen gånger tio tusen; jag fick höra, att de voro så många.” Två hundra miljoner ska tåga mot Israel och mot Jerusalem. Då är vi så långt framme i tiden att den skenbara fredsperioden är till ända, och då inbryter den stora vedermödan, som församlingen aldrig ska uppleva, därför att när vedermödan på jorden rasar, då har församlingen bröllop i de högre rymderna.

Saliga dag!
Av Isarelkännaren Gösta Karlsson.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En sida för den som söker meningen i livet.