Debora

Deborah
Debora i konstnären Gustave Dorés tolkning.

’Israel saknade ledare, tills Debora trädde fram, tills hon blev en mor för Israel. ’
Domarboken 5:7

Debora är en kvinna som omtalas i Domarbokens fjärde och femte kapitel. Hon var av Efraims stam och var den enda kvinna som innehade ämbetet som domare (shofetim) i Israeli i 40 år. Hon var också profet, samt ledde israelitiska stammar mot kananéerna cirka 1150 f.Kr. Hon är den enda av domarna i Domarboken att också kallas profet. Texten i Domarboken kan tolkas som att Debora var gift med en viss man vid namn Lappidot. Men texten kan också tolkas som att Debora var ogift och var en eldig och orädd kvinna, en tolkning som många exegeter förespråkar idag.[1]

Begreppet ”domare” kan betraktas som något missvisande. Snarare är begreppet ”hövding” mer korrekt, eftersom det ligger närmare de olika namngivna personernas roller i Domarbokens berättelser.

Teologiskt visar Domarboken hur Israels folk led och förtrycktes när de glömde att följa Gud. När de däremot lyssnade till de domare som Gud sände nådde de framgång i strider med grannfolken, och kunde leva i större frihet och välmående. Det femte kapitlet i Domarboken kallas Deborasången eller Deboras segersång. Enligt Domarboken sjöngs den av henne och Barak. Deborasången anses vara Gamla testamentets äldsta text.
Sisera var högste befälhavare för armén  hos kung Javin i Kanan. Han gjorde livet surt för Israel i 20 år., men en dag kallar Debora till sig Barak och säger till honom att Gud sagt till henne att Barak ska kalla samman en här och utmana Sisera och Gud ska låta honom besegra Sisera (han hade 900 stridsvagnar av järn). Då säger Barak:
  – ’
”Jag ska göra det men bara om du följer med, utan dig går jag inte”, ”Det ska jag göra”, svarade hon. ”Jag ska gå med dig, men du kommer inte att få någon ära av ditt sätt att agera. Herren ska ge Sisera i en kvinnas hand.”
Debora följde då med Barak till Kedesh. ’
Domarboken 4:8-9
Följden blev att Gud slog hela Siseras  här och Sisera själv blev dödad av en kvinna, som hette Jael, på ett listigt sätt.
Hur kom det sig att Barak ville ha en kvinna med sig i striden. Det var inte för att hon var bra på att kriga, utan för att hon var andligt stark. Hon var en profetissa, hon hade nära kontakt med Gud. På samma sätt är det för kvinnor idag, lever vi i gemenskap med Gud skapar det förtroende.