Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och de år då du skall säga: ”De ger mig ingen glädje”; ja, innan de förmörkas, solen och ljuset, månen och stjärnorna, och innan molnen vänder åter efter regnet; då väktarna i huset darrar och de starka männen sviker; då malerskorna har upphört att mala, eftersom de har blivit så få och då spejarna har det mörkt i sina gluggar; då båda dörrarna mot gatan stängs till, och ljudet från kvarnen försvagas; då man vaknar av fågelsång och sångens alla döttrar sänker rösten; då man är rädd för var backe och vägen är full av skräck; då mandelträdet blommar, gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen blir utan kraft; då människan går till sin eviga boning och gråtarna går omkring på gatan; innan silvertråden brister och den gyllene skålen slås sönder, innan krukan vid källan krossas och brunnshjulet slås itu vid brunnen; då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den. (Predikaren 12:1-7 SFB14)
Dråplig beskrivning av ålderdomen. Budskapet är ändå allvarligt. Det går inte att tänka som en del gör. Det här med Gud kan vänta tills jag blir gammal.
väktarna i huset = händerna, starka männen = armarna, malerskorna = tänderna, spejarna = ögonen, dörrarna mot gatan = hörseln,