Påskens budskap 8: Påskdagen

Han är uppstånden, Han är inte här

Dagens bibelord: ‘Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var borta från ingången. Hon sprang då genast därifrån och sa till Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade : ”De har flyttat bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom!” Petrus och den andre lärjungen gav sig då iväg till graven. Båda sprang men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först. Han böjde sig ner och tittade in och såg linnesvepningen ligga där men han gick inte in. Sedan kom Simon Petrus och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den låg inte tillsammans med svepningen utan var hoprullad och låg för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde för ännu hade de inte förstått av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda. Men Maria stod och grät utanför graven och medan hon grät, lutade hon sig in. Lärjungarna gick sedan hem till sig. Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan. Änglarna frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna?” Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre och nu vet jag inte var de har lagt honom.” När hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där men förstod inte att det var han. Jesus frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom så att jag kan hämta honom!” Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”) . Men Jesus sa: ”Håll inte fast mig , för jag har ännu inte återvänt till min Fader! Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud!” Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt. Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren. Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden. ” En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.” En vecka senare var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!” Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!” Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.” Jesus lärjungar såg honom göra många andra tecken förutom dem som är nedtecknade i den här boken. Men dessa är nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni ska få liv i hans namn genom att tro på honom.’ Johannes 20:1-31
Dagens sång: Lovsångsgudstjänst från Filadelfia i Stockholm

Påskens budskap 7: Påskafton

Korset, kärlekens sköna symbol

Dagens bibelord: ‘Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något. Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?” Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en upprorsmakare

.’Pilatus gav då order om att Jesus skulle piskas. Soldaterna vred till en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurröd mantel. Sedan gick de fram till honom och sa: ”Leve judarnas kung!” och slog honom i ansiktet.

Efteråt gick Pilatus ut igen och sa till folket: ”Nu för jag ut honom till er, så att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” Så kom Jesus ut med törnekronan och den purpurröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!” Men när översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom, började de ropa: ”Korsfäst honom!” Då sa Pilatus: ”Ni får ta honom och korsfästa honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.” Men judarna svarade: ”Enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.” När Pilatus hörde detta blev han ännu mer rädd.

Han gick in i residenset igen och frågade Jesus: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade honom inte. ”Tänker du inte svara mig?” frågade Pilatus. ”Vet du inte att jag har makt både att ge dig fri och att låta dig korsfästas?” Men Jesus sa: ”Du skulle inte ha någon makt över mig alls om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till en större synd.” Då försökte Pilatus hitta ett sätt att kunna frige Jesus men judarna ropade: ”Om du friger honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”

När Pilatus hörde vad de sa, förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domstolen på den plats som kallas Stengården (på hebreiska ”Gabbata”). Det var nu mitt på dagen , förberedelsedagen innan påskhögtiden. Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung!” Men de skrek: ”Bort med honom! Korsfäst honom!” Då frågade Pilatus: ”Ska jag korsfästa er kung?” Men översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”

Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till att korsfästas. Soldaterna tog honom alltså med sig ”och Jesus bar själv sitt kors till den plats som kallas Skalleplatsen (på hebreiska Golgota). Där korsfäste de honom och två andra män på var sitt kors med Jesus i mitten. Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset och där stod det: Jesus från Nasaret, judarnas kung . Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska och eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden var det många judar som läste den. Judarnas överstepräster gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till vad han själv har sagt: ’Jag är judarnas kung.’ ” Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för var och en av dem. Men när de kom till skjortan som var vävd i ett enda stycke utan söm, sa de: ”Vi bör inte skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Så gick det i uppfyllelse som står skrivet: ”De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.” Det var vad soldaterna gjorde.

Intill Jesus kors stod hans mor, hans moster, Klopas hustru Maria och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sa han till henne: ”Kvinna, låt honom vara din son!” Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din mor!” Från den stunden lät lärjungen henne bo hemma hos sig.

Jesus visste nu att allt var fullbordat och för att det som står skrivet skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig!” Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk och förde den till hans mun. Och när Jesus hade fått vinet, sa han: ”Det är fullbordat!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.

‘Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna. Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres. Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben. En av soldaterna stack upp ett spjut i hans sida och då rann det ut blod och vatten. Det finns en som kan vittna om detta och hans vittnesbörd är sant. Han vet att det han säger är sant och han vittnar för att ni ska tro. Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.” På ett annat ställe står det: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat” .

Josef från Arimataia som av rädsla för judarna var en hemlig lärjunge till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta Jesus kropp. Pilatus lät honom få det och Josef gick då och tog kroppen. Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring trettio kilo. De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar. Platsen där Jesus korsfästes låg nära en trädgård där det fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Eftersom det var förberedelsedag och graven låg nära, lade man Jesus i den.’
Johannes 18:38-19:42

Det här är den viktigaste händelsen i hela den kristna historien. Jag hoppas att du har orkat läsa igenom alltsammans. Vilken känsla det måste ha varit hos Jesus när Han sager: “Det är fullbordat” Allt det som Han var sänd till jorden för att utföra det var nu klart. Han hade varit trogen sitt uppdrag. Nu kunde människorna, som Han älskade så mycket, vända sig till Honom, få förlåtelse för sina synder och leva i evighet tillsammans med honom.
Dagens sång: Korset där Jesus gav sitt liv

 

Påskens budskap 6: Långfredagen

Petrus värmde sig vid elden

Dagens bibelord: ‘Sedan Jesus hade slutat be, gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. Men också Judas, han som förrådde honom kände till platsen eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av översteprästernas och fariseernas män och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de dit. Jesus visste vad som skulle hända med honom och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Det är jag.” Också Judas, han som förrådde honom stod där tillsammans med dem. Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken. En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.”

Så gick det i uppfyllelse som Jesus sagt: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.” ”Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på översteprästens tjänare som hette Malkos. Då sa Jesus till Petrus: ”Stick svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?” Officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom.

Först tog de med honom till Hannas , svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade sagt till judarna att det var bäst om en enda människa dog för folket. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen kände översteprästen och fick därför komma in med Jesus på översteprästens gård. Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den lärjunge som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten så att Petrus kunde följa med honom in.

Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en lärjunge till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.” Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp eftersom det var kallt. Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig. Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans lärjungar och hans undervisning. Jesus svarade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har hela tiden undervisat i synagogorna och i templet där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. ”Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört vad jag har talat! De vet vad jag har sagt.” När Jesus sa detta, gav en man ur tempelvakten som stod där honom en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” Men Jesus sa: ”Har jag sagt något fel, så säg vad det var för du slår väl inte en människa för att hon säger något som är rätt?”

Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas. Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Men Petrus nekade: ”Nej, det är jag inte.” Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?” Men Petrus nekade än en gång. Och i samma stund gol tuppen.

Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men själva stannade de utanför för de ville inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. Pilatus gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?” De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig om han inte hade varit en brottsling.” ”Då sa Pilatus: ”Då kan ni döma honom efter er egen lag .” Men judarna sa: ”Vi har ingen rätt att avrätta någon.” Genom detta gick det i uppfyllelse som Jesus sagt när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö. Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?” Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta eller har andra berättat för dig om mig?” Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?” Då svarade Jesus: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om det hade varit det, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av judarna. Men nu är inte mitt rike härifrån.” Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?” Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och kommit hit till världen för att endast vittna om sanningen. Alla som är av sanningen lyssnar till vad jag säger.” Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något. ‘
Johannes 18:1-38

När jag läser det här avsnittet är det en sak som slår mig. När Jesus säger : “Det är jag” ryggar de som ska gripa honom tillbaka och faller till marken. Varför gör de så? Jag tror att utstrålningen kring Jesus var så stark att det inte gick att stå på benen. Om Jesus hade velat skulle Han ha kunnat gå därifrån utan att de kunnat gripa honom , Något liknande hände i Nasaret en gång , då människorna ville störta honom utför ett stup. Jesus bara vände sig om och gick sin väg genom folkhopen. Men den här gången gjorde Han inte det, utan som han sa till Petrus “” Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?” Jesus var helt på det klara med vad som väntade honom, men han var villig att genomlida det.
Dagens sång: Jesus är i centrum

Påskens budskap 5: Skärtorsdag

Jesus tvättar lärjungarnas fötter

Dagens bibelord: ‘Påskhögtiden skulle snart börja och Jesus visste att hans stund nu hade kommit då han skulle lämna världen och återvända till sin Fader. Han hade älskat sina egna som var i världen och älskade dem in i det sista. De hade samlats för att äta tillsammans och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son i hjärtat att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade gett honom makt över allting och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud. Så han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig. Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta sina lärjungars fötter och torka dem med handduken som han hade virat om sig. Men när han kom till Simon Petrus, sa Simon till honom: ”Herre, ska du tvätta mina fötter?” Då svarade Jesus: ”Du förstår inte just nu vad jag gör men en dag ska du förstå det.” Petrus sa: ”Aldrig i evighet får du tvätta mina fötter!” Men Jesus sa till honom: ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.” Då sa Simon Petrus: ”Herre, tvätta mina händer och mitt huvud också då och inte bara fötterna!” Men Jesus sa till honom: ”Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara helt och hållet ren. Och ni är rena men inte alla.” Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var därför han sa att inte alla var rena. När Jesus hade tvättat deras fötter, tog han på sig manteln igen och slog sig ner vid bordet. Sedan frågade han dem: ”Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det är rätt att ni gör det för det är vad jag är. Men om nu jag som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, då är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel att följa: gör som jag har gjort mot er. Ja, sannerligen säger jag er: en tjänare står inte över sin herre och en budbärare står inte över den som har sänt honom. När ni nu vet detta är ni lyckliga om ni också praktiserar det. ‘
Johannes 13:1-17
Att tvätta fötterna på sin Herre var slavens uppgift i en familj. Inte undra på att Petrus var chockad. Hela tiden undervisar Jesus om tjänande. Här visar Han verkligen praktiskt vad det kan innebära. Vi får fråga oss hur vi som kristna idag uppträder. Har vi en tjänande inställning eller vill vi gärna vara herrar?
Dagens sång:  Ödmjukhetens konung

 

Påskens budskap 4: Onsdag

Dagens bibelord: Ha samma inställning som Kristus Jesus hade. ‘
‘Fastän han till sin natur var Gud, ansåg han inte sin jämlikhet med Gud vara något att hålla fast vid. Nej, han avstod från allt, antog en tjänares gestalt och blev lik en människa. Till det yttre blev han människa, han gjorde sig ödmjuk och lydde ända in i döden, döden på ett kors Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla ska böja knä för Jesus namn, både i himlen och på jorden och under jorden, och alla bekänna att Jesus Kristus är Herren , så att Gud, vår Fader, blir ärad. ‘
Filipperbrevet 2:5-11
Vi kan nog aldrig förstå hur stort det offer var som Jesus gjorde för oss. Han hade kunnat säga nej, men han sade ja. Varför? Därför att Han älskar oss så oerhört och vill att vi ska ha möjlighet att förenas med honom och ha möjlighet att leva tillsammans med honom i all evighet.
Dagens sång: Han är Herre